Här är en av anledningarna till varför jag möjligen är Sveriges sämsta skönhetsbloggare. Utöver min förmåga att försvinna ett par veckor då och då, så är mitt största problem följande: jag vill använda upp grejor (exklusive smink och nagellack). Detta leder till att jag ’hamnar efter’, eftersom jag helst bara vill skriva om sådant jag faktiskt testat. Sen efter att jag testat klart något kan jag känna att det är för trist att skriva om. Då har hela den testperioden gått till spillo.

De senaste dagarna/veckorna har jag fått granska mig själv, mitt upplägg, min planering osv och insett att det är ohållbart. Det blir bara till en ond spiral då jag hamnar efter, blir smått stressad, hamnar efter mer eftersom jag tänker att jag måste skriva om ditten innan jag skriver om datten och sen tar ditten för lång tid, blir mer stressad och lite uppgiven, hamnar efter mer, osv osv. På bilden ovan är det dessutom bara produkter jag känner att jag kanske vill skriva om, jag har alltså rensat ut en jäkla massa som antingen inte är min grej eller som helt enkelt inte finns i butik längre.

Min insikt är att för att få det att fungera måste jag skriva om tex nyheter trots att jag inte testat, börja testa fler produkter trots att de jag har inte tagit slut, och kanske framförallt så måste jag sluta få sån prestationsångest över allt. Det är ok att hafsblogga med text jag inte korrekturläst om och om igen i en timme och bilder jag inte redigerat ordentligt. Bättre det än inget alls, så länge det är något jag vill. Att hafsblogga för att jag egentligen inte vill eller orkar blogga ordentligt gör ju ingen glad. Denna insikt kanske bidrar till att jag inte försvinner lika mycket. Anledningen till mina försvinnanden är för att när jag blir lite extra stressad över livet eller på annat sätt verkligen inte är på topp så är social media och liknande något jag medvetet väljer bort. Ibland tar jag även avstånd från mail och mobil, jag vill inte jämt och ständigt vara tillgänglig. Nåja, om jag inte känner samma stress över mitt bloggande så kommer jag förhoppningsvis inte ha anledning till att försvinna så mycket från just bloggen. Bloggen har ju fördelen att det inte nödvändigtvis är en tvåvägskommunikation.

Nu vet du.

(här tränar jag även på att inte korrekturläsa min text, så är den konstig är det därför. det får den vara i så fall. frihet!)